lördag 15 augusti 2009

Det viktigaste med en klänning
är kvinnan som bär den.


Under yogautövning bör man använda vita kläder för att stärka auran och immunförsvaret.

Okeeeej, tänker jag. Finns säkert en logisk förklaring någonstans också, kanske till och med vetenskapligt underbyggd. Men jag har ett väldigt starkt behov av att inte rätta mig i leden, och kläderna är en stor del av det.

Jag följer inte modet slaviskt, men det är klart att mina inköp påverkas av vad som finns i butiken.

Och så tänker jag praktiskt. Jag har ett gäng klänningar i bomullstrikå som passar bra till både natt, strand och yoga. I glada batikfärger, inhandlade billigt. Några är flera år gamla, men är helt ok.

Min ena guru blir dessutom påtagligt glad av färg och det är ju ingen nackdel om han är på gott humör.

Men framför allt är det en pubertal protest mot konformiteten.

Sabbar jag för mig själv? Antagligen. Om jag växer upp och lämnar puberteten till tonåringarna så skulle jag nog bli lite lyckligare. Men om det blir för viktigt att passa in så är det också hämmande.